Avtalsregler mellan en mamma och hennes 13-årige son då hon köpte en Iphone till honom:
1. Det är min telefon. Jag köpte den. Jag betelade för den. Jag lånar den till dig. Är inte jag bäst?
2. Jag kommer alltid att känna till lösenordet.
3. Om det ringer, svara. Det är en telefon. Säg hallå och var artig. Strunta aldrig i ett samtal om det står "mamma" eller "pappa" på skärmen. Aldrig.
4. Ge telefonen till en av dina föräldrar med det samma efter 19.30 varje kväll som du går i skolan och varje veckoslut vid 21. Den kommer då att stängas av för natten för att sedan slås på igen klockan 07.30. Om du skulle tveka att ringa någon på en fast telefon, där någon förälder kan komma att svara först, så ring inte alls och skicka inte sms. Lyssna till dessa instinkter och respektera andra familjer på samma sätt som vi skulle vilja bli respekterade.
5. Den går inte till skolan med dig. Prata med dem du skickar sms till. Det är något att lära för livet. Halvdagar, utflykter och kvällsaktiviteter efter skolan kräver särskilt övervägande.
6. Om den faller ned i toaletten, brakar i backen eller försvinner i tomma luften så är det du som är ansvarig för reparationerna. Klipp gräsmattan, sitt barnvakt, spara pengar som du får i födelsedagspresent. Det kommer att hända, var beredd.
7. Använd inte tekniken till att ljuga, lura eller bedra någon annan människa. Ge dig inte in i samtal som kan vara smärtsamma för andra. Var först och främst en god vän eller håll dig borta från korselden.
8. Skicka inte sms, e-post eller säg något med hjälp av den här apparaten som du inte skulle säga öga mot öga.
9. Skicka inte sms, e-post eller säg något till någon som du inte skulle säga högt när deras föräldrar befinner sig i samma rum. Censurera dig själv.
10. Ingen porr. Leta på nätet efter sådant som du kan dela öppet med mig. Om du har någon fråga om något så ställ den till en person – helst till mig eller din pappa.
11. Stäng av den, sätt den på ljudlöst, lägg undan den när du befinner dig på en offentlig plats. Särskilt på restauranger, biografer eller när du samtalar med en annan människa. Du är ingen oförskämd person; låt inte telefonen ändra på det.
12. Skicka inte eller ta emot bilder av dina könsdelar eller någon annans. Skratta inte åt det. En dag kommer du att känna dig frestad att göra detta trots din höga intelligens. Det är riskfyllt och kan förstöra ditt liv som tonåring eller vuxen. Det är alltid en dålig idé. Cyberrymden är stor och mera kraftfull än du är. Och det är mycket svårt att få en så stor sak att försvinna – inklusive ett dåligt rykte.
13. Ta inte en ziljon bilder och videor. Det finns ingen anledning att dokumentera allt. Lev dina upplevelser. De kommer att finnas kvar i ditt eget minne för evigt.
14. Lämna din telefon hemma ibland och känn dig trygg i det beslutet. Den lever inte och den är inte en förlängning av dig själv. Lär dig att leva utan den. Var större och mera kraftfull än rädslan att missa något.
15. Ladda ned musik som är ny, klassisk eller annorlunda än exakt den samma som miljoner av dina kamrater lyssnar på. Din generation har tillgång till musik på ett helt annat sätt än någon gång tidigare i historien. Dra fördel av den gåvan. Utvidga dina horisonter.
16. Spela spel med ord eller gåtor som utmanar din hjärna då och då.
17. Se framåt. Se världen utspela sig runt dig. Stirra ut genom fönstret. Lyssna på fåglarna. Gå på promenad. Tala med en främling. Fundera utan att googla.
18. Du kommer att ställa till det. Då kommer jag att ta ifrån dig din telefon. Vi kommer att sitta ned och prata om det. Vi kommer att börja om på nytt igen. Du och jag vi lär oss alltid något nytt. Jag är med i ditt lag. Vi gör detta tillsammans.
Jag håller faktiskt med om de flesta punkterna, speciellt som jag känner igen mig själv i mångt och mycket. Som att jag borde lämna telefonen hemma, borde stänga av den och nr 17 skulle man lyssna oftare på. Vad gäller fundera utan att googla så gör jag det för jämnan.
Hela artikeln finns att läsa på DN här. Mamman publicerade dessa 18 punkter på sin blogg och den blev så känd att de kraschade. Sonen skrev under avtalet.
Man bör inte utforma råd utifrån ens egna brister och förutsättningar. Än mindre göra dem till bindande regler åt en annan generation. Att sonen skrev under är sorgligt. Han säljer sin integritet och personlighet för en nyttjanderätt till en mobiltelefon som när som helst kan tas ifrån honom. Att mamman ens kallar detta för "gåva" är antingen för att hon inte vet vad en gåva är eller för att hon försöker lura sitt barn om innebörden. Hur ska ungdomen någonsin kunna respektera någon som beter sig så här respektlöst?
SvaraRaderaJag tror inte att mamman försökte lura sonen in i något, det var raka rör från början. Jag tycker att många av punkterna är sunt beteende och barn behöver veta var gränsen går. De till och med tycker om regler! Jag är övertygad om att om sonen visar att han kan sköta sin Iphone så tror jag att reglerna kommer att göras om. Daglien ser jag barn som råkar ha sönder sin Iphone och som bara får en ny på direkten. De lär sig inte ta hand om sina saker, än mindre om andra människor. Barn behöver regler, de tycker om regler och vad gäller integriteten så är jag övertygad om att så länge sonen sköter sig så kollar inte mamman sms:en. Att man ska svara i telefon när föräldrarna ringer är bara sunt, även om man inte kan svara alltid, för det kräver att man har telefonen med sig in på toaletten eller duschen eller att man svarar även på lektionstid. Men det var nog inte det mamman ville få fram.
RaderaDenna typ av "avtal" är den typen att ungdomen antingen får acceptera det eller leva utan en ganska nödvändig del av en normal ungdoms vardag. Barn tycker inte om regler men mår ofta bra under rimliga regler som de förstår. Så som alla andra individer strävar de mot egenbestämmande. Att inte lyssna på samma musik som andra i samma ålder är ett bra exempel på en oförståelig regel. Allt för många föräldrar är snabba på att skapa regler för teknikens användande men sällan intresserade att ta reda på hur tekniken fungerar samt hur och varför ungdomar använder tekniken. Förstår man inte varför en ungdom kan vilja ha en mobiltelefon tillgänglig sent på kvällen bör man inte sätta regler om det. En iPhone är så mycket mer för dagens ungdom är en telefon som man kan bära med sig.
RaderaBarn tycker om regler så är det bara. Att de sedan ska ifrågasätta dem är ingenting annat än att testa gränser. Mamman säger inte att sonen inte ska lyssna på samma musik som alla andra, hon menar att han ska ta chansen att ladda ner annan musik till sin telefon än alla andra. Mer att så ett frö för någonting nytt tycker jag. Det är möjligt att föräldrar snabbt vill sätta regler för något än att ta reda på hur teknik fungerar. Däremot tycker jag att om hon sätter upp dessa regler och sonen går med på dem så har han ingenting emot dem. Han kommer med all säkerhet att tänja på gränserna när han upptäcker att inte andra har samma regler och då kommer de med all säkerhet att göras om. Mamman skriver dessutom att de båda kommer att lära sig något av det och att de spelar båda i samma lag. Jag tycker bara att mamman är en förälder som bryr sig om och älskar sin son och att hon lämnar saker öppna för diskussion.
RaderaDelar av listan kunde fungera som diskussionsunderlag, men som helhet är det alldeles fel att hon dikterar på det här sättet när det rör sig om en julklapp. Och när mamman öppnar med att "det är min telefon; jag köpte den" och sedan kräver att få ha obetingad insyn i vad han än säger, sänder, hör eller ser på den blir man ju betänksam. Tilltror hon inte sin son något privatliv?
SvaraRaderaNågra av punkterna är sådant hon borde kunna räkna med att han redan förstått i alla fall, andra är öppet auktoritära, andra kommer att begränsa hans möjligheter att aktivt använda den, till exempel att han inte får ta med den till skolan och att han måste svara på alla samtal utan prut (begriper den här moamman inte att man kan vara för uypptagen för at svara, eller att du idag kan få helt oprovocerade säljsamtal som du inte har någon anledning att svara på??). Och man blir nästan förvånad över att hon inte lade till "Du är absolut förbjuden att skaffa dig någon form av 'nick' någonstans på nätet - min son ska alltid tala med öppet visir och underteckna med sitt namn!" Men hon tror kanske att det bara är hallickar, porrsurfare, idioter och hackers som använder alias online och att därmed skulle den regeln inte behövas här...
Föräldra-barnrelationer i USA är ofta mer bryskt vertikala än här i Sverige: många amerikanska föräldrar kör oreflekterat på en linje att barn alltid ska tilltalas som just barn och inte riktigt kan delta i de vuxnas samtal, eller få vuxna att inse något, förrän under typ sista året/åren i skolan. Den här serien av budord verkar omedvetet färgad av det.
Ja, hemsidan blev ju hackad. Men å andra sidan så har mamman delvis rätt i vissa av punkterna. Visst, det är en gåva till sonen, å andra sidan så tror jag att anledningen till alla punkterna är för att sonen ska inse att man inte beter sig hur som helst bara för att man har en telefon. Dagligen ser jag barn och ungdomar som använder sin telefon i tid och otid. Det är som om de är ihopväxta med den och det är faktiskt inte särskilt bra. De blir ouppmärksamma på saker som händer runt omkring dem, de sms:ar för minsta lilla sak de ska säga till sin kompis, som sitter en halvmeter ifrån. De kan inte koncentrera sig på vad de ska göra när de tränar, de lär sig ingenting av sina läxor etc. Jag vet, för jag kollar dem för att de har bett mig om det. De gånger de lagt undan telefonen, på min inrådan, har de faktiskt lärt sig saker och ting. Vissa av råden är överdrivna, det håller jag med om, men de har en poäng.
RaderaJag håller med om att det är fånigt när man använder mobilen som en förlängning av den egna kroppen, på det där sättet att man stakar ut en bubbla ute på gatan, inne på ICA eller när man kliver på bussen, en bubbla som syns och hörs för alla andra men samtidigt ses som okrossbar. Oavsett om man står/går på ett ställe där folk måste kunna komma förbi direkt. Eller att man messar istället för att tala med samma kompis, som sitter en meter bort. Men det tror jag att han borde ha kunnat lära sig redan innan han fick telefonen, eller ha lärt sig som en barnsjukdom. Att kommunicera det som en order från dag ett verkar fel, och det är ju faktiskt uttryckt som orders, inte råd.
RaderaSedan kan man ju undra varför en trettonåring behöver/önskar en så exklusiv modell som en iphone, men det är en annan diskussion.
Fast jag tycker mig skönja en viss ironi i första punkten "är inte jag bäst". Å andra sidan kan man inte översätta ordagrant och jag är övertygad om att man missar en hel del i den s k "översättningsproblematiken". Jag tror att mamman egentligen ville ha en diskussion om det hela, inte orders, och det fick hon. Tror att man skapar bäst diskussioner genom att provocera och det diskussion blev det =)
RaderaMmm, det känns som att en del av punkterna är formulerade med an viss ironi - och den går i så fall ofta förlorad i översättningen - medan andra verkligen är tänkta som kontraktsmässiga förpliktelser. Men när hon t ex kräver att han inte ska ta med sig mobilen till skolan (utom vid speciella tillfällen då han måste be henne om lov?) menar jag nog att hon går mycket för långt. Att han ska ha vett att ha den avstängd på lektioner och prov borde hon kunna lita på i alla fall, det ska hon inte behöva *kräva* - och om hon gör det är det något som är snett med hur hon uppfostrat honom. Dessutom: har han inte med den i skolan så stryps också hans möjligheter att använda den för att stämma av saker som ska hända *efter* skolan. Och den punkten låter som en direkt order, som ska hållas bokstavligt.
RaderaJag får intrycket att den här mamman ser mobilen uteslutande som en sekunda ersättning för kontakt öga mot öga. Vad man än gör via mobilen, kommunikativt sett, så borde/kan det egentligen göras öga mot öga. Det är säkert naturligt för henne att tänka så eftersom hon jobbar direkt med människor och drivs av en stark etisk kodex, men nätet och cybervärlden fungerar inte alltid så, även när det fungerar bra.
Oj, se där. Jag tolkade punkt 5 som att han fick ha den med sig till skolan, men att den inte skulle användas där mer än till nödvändig kommunikation. Om det var halvdagar eller utflykter tolkade jag det som att han fick diskutera om han fick ha den med sig eller inte, på grund av risken för borttappande.
RaderaTur det inte är vi som fått ett sådant kontrakt, jag tror jag skulle se till att tänja en del på reglerna om jag fått detta kontrakt, alltså förhandla om det. Jag fick ju ha telefonen med till skolan men ville jag någon någonting så skulle jag hellre ringa eller leta upp dem än skicka sms i tid och otid. Vilket faktiskt har sin poäng. Man behöver inte skicka sms som "vgd", ställ frågan direkt om man kan umgås eller prata. Men det är vad jag tycker.
Det är alltid intressant vad andra människor tycker och gör och så får man en annan inblick i hur folk tänker. Vad som är rätt och fel är upp till var och en att bestämma tycker jag. Så länge man fungerar bra i det sammanhang där man är. När det inte funkar får man omvärdera sina egna åsikter. Tur är väl det, att man utvecklas =)
Jag tycker att som förälder är man ansvarig för sina barns uppfostran och skall uppfostra dem till att ta hänsyn och respektera andra. Det är inte OK att alltid prioritera telefonsamtalet. Är det bara jag som retar mig när t.ex butiksförsäljaren prioriterar telefonen och går ifrån Dig fast att ni har inlett ett samtal och väntar på svar. Flera arbetsgivare har infört förbud mot privata mobiltelefoner, då det bla är en olycksrisk. Köra truck och prata i telefon är ingen bra kombination. Tung last på gafflarna och trånga lagergångar. Olyckor händer men man behöver inte framkalla dem. Busschaufförer som pratar i mobil under färd och har ansvar för ditt och andras liv. Använd mobilen med förstånd men ta hänsyn till Din omgiving och dig själv. Vill jag alltid vara nåbar, varför det.
SvaraRadera