Läsutmaningen går vidare

Jag bjöd in Sara och Fia till Läsutmaning 2016 och de har hoppat på, så roligt! Både Fia och Sara har läst Dehlis vackraste händer och Dimma över Darjeling (har själv inte läst dessa böcker). De verkar hamna i feel good-kategorin och om det varit film så i komedigenren. Jonas har boken här hemma, men jag har inte läst den. Den känns dock som en sommarbok så den får vänta ett par månader om jag ska läsa den. Jag har dock hunnit med två nya böcker sedan Mannen som läste högt på 06.27-tåget, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och Träningslärans grunder av Tobias Elgh.

Khemiris bok hamnar i kategorin "en bok som skrämmer mig" och det är, som jag skrivit tidigare, språket som skrämmer mig. Precis som när jag läste ett öga rött blev jag irriterad på språket. Jag fick en känsla av att det var boken Snabba cash jag läste med tanke på de korta meningarna och det lite frustrerade sättet att uttrycka historien på. Dock, precis som med Ett öga rött, växte berättelsen efterhand, språket blev inte lika irriterande eller forcerat och jag ställde samma fråga som i Ett öga rött. Förändras språket eller är det jag som läsare som vänjer mig? Allt jag inte minns berättas ur fyra personers synvinkel, varav författaren (jag) har en röst. Romanen handlar om hur författaren vill kartlägga en avliden persons sista dagar i livet och hur han letar upp vänner till den avlidne som får ge sin version av det hela. Jag skulle aldrig ha läst denna bok om jag inte fått den i julklapp. Khemiri tillhör inte mina favoritförfattare, men han borde kanske göra så småningom? Detta är andra boken jag läser som mot sluten av boken faktiskt visat sig vara en angenäm läsupplevelse.

De två böckerna jag har läst under den senaste månaden.

Träningslärans grunder hamnar i kategori nummer 3, "En bok som det varit meningen att jag skulle läsa". Jag fick i uppdrag att läsa den av Utbildningskommittéen då vi jobbar på att uppdatera utbildningsmaterialet för tränarutbildningar. Vi blev tipsade om att ta in boken och jag fick i uppdrag att läsa den och lämna kommentarer om den. Träningslärans grunder är, precis som titeln lyder, en bok om grunder i träningslära. Den är kanske mer ett häfte än en bok, men å andra sidan hade den definitivt kunnat vara en bok om man tryckt den som det. Fördelen med att den är ett häfte r att den blir lätt att bläddra i, är man inte van vid att läsa kurslitteratur (vilket blivande tränare inte är då de ofta är i 15-18 års ålder) är den lätt att ta till sig. Som kursföreläsare är den ett bra material som snabbt går att ta till sig och man fräschar snabbt upp sina kunskaper om träningslära och blir på så vis lätt att förmedla vidare på tränarutbildningar. Är man intresserad av träningslära och inte kan så mycket är det ett riktigt bra material som snabbt ger en kött på benen. En annan fördel är att det hela tiden finns källhänvisningar och tips på litteratur där man kan läsa mer och det är både tryckta och digitala källor som det refereras till. På slutet finns även en ordlista med svåra ord om man är ny på området träningslära.