Varje gång jag har en ny mobil fastnar jag alltid för ett spel som jag i princip spelar sönder. I min första mobil (en Nokia) var det Snake, som följdes av Tetris i min Sony Ericsson, i min Samsung jag hade i fyra år spelade jag alltid memory och nu när jag har en Sony Ericsson igen så spelar jag sudoko fastän jag egentligen inte gillar att lösa sudokon.
Jag gråter lätt till film oavsett om den har ett lyckligt eller sorgligt slut. Jag är en väldigt blödig person som lätt börjar gråta även i verkliga livet, speciellt när det kommer till barn och djur. Jag grät nästan av lycka när mina konståkare sprang in i mål på Leksandsrundan.
Jag är en dålig förlorare så till vida att antingen blir jag sur eller likgiltig om jag förlorar. Vinner jag kan jag däremot vara mer ödmjuk, men det gäller bara vissa spel. Spel jag är dålig förlorare i är strategispel som exempelvis Monopol. Jag har väldigt dåligt tålamod i sådana spel och skulle jag vinna i ett sådant spel är jag definitivt ingen bra vinnare. Spel jag är bra vinnare och förlorare i är spel som Trivial Persuit och Alfapet. Som sagt har jag inget tålamod utan ser gärna att jag klarar nya saker snabbt, konståkning var alltså antingen en jättebra sport för mig eller jättedålig. Piruetter och steg lärde jag mig snabbt men jag hade inget tålamod vad gällde hoppen. När det kommer till andra människor har jag istället ett oändligt tålamod, tur att jag är tränare kanske?
Jag har en hjärna som hoppar mellan olika områden hela tiden så det kan vara svårt att föra ett vettigt samtal med mig. Fast egentligen pratar jag med mig själv när alla dessa saker poppar upp i mitt huvud och ut ur min mun. Det gör också att om jag är på ett möte eller en föreläsning så måste jag anteckna allt som sägs, annars kan jag inte hålla fokus på det som är viktigt plus att då har jag en möjlighet att skriva ner de tankar som poppar upp i huvudet och stannar sedan på pappret så att jag inte svävar iväg ytterligare i dagdrömmeri.
Jag har haft en massa djur under min uppväxt, ett gotlandsruss som hette Bonny, en kanin vid namn Stampe, ett marsvin som hette Chico, en katt som hette Amadeus (därav mitt bloggnamn) och nu en katt vid namn Daniil. Förutom alla dessa djur så är jag uppvuxen med andra hästar, katter och kaniner som tillhörde familjen. Jag anser mig vara uppvuxen på landet även om jag bott i stad mesta delen av mitt liv. Jag trodde på fullt allvar att det hette rullebör och inte skottkärra upp till 10 års ålder.
Min första fröken i skolan hette Brigitta, inte att förväxlas med Birgitta och jag kan namnge alla mina lärare jag haft under in skoltid från ettan i grundskolan till tredje året på gymnasiet. Jag har lätt för att lära mig namn och komma ihåg dem.
Jag har en tendens att lära känna tvillingar. Under en tid på lågstadiet hade vi två tvillingpar i klassen. Mina flicktvillingkompisar och jag gick i samma klass hela grundskolan och vi spelade även fiol i samma orkester på fritiden. På Flick flack och i orkestern fanns ytterligare två tvillingpar och när jag tränade och tävlade i aerobic gymnastics tränade jag med ytterligare ett tvillingpar. Min bästa vän är från Irak och bor i Jönköping.
Av de tre konståkningsklubbar jag varit och är tränare i är klubbfärgerna blått och vitt. Mina favoritfärger är alla pastellfärger, mina kläder går oftast i pastellfärger med en övervägande del blått och rosa . Jag tycker inte om att laga mat så Jonas och jag har en deal att han lagar maten, jag tvättar så delar vi på städningen. Jag avskyr orättvisa och mobbning och jag är inte rädd för att säga vad jag tycker när andra människor blir illa behandlade.
Jag är 161 cm lång och då Jonas är 170 cm lång så mäter jag hur höga klackarna är om jag ska köpa skor med klack.
Jag följer 50-talet bloggar på Bloglovin', dock uppdateras tack och lov inte alla bloggar varje dag. Jag älskar att läsa böcker och har alla böcker i bokhyllan ordnade i alfabetisk ordning och efter genre. Jag är väldigt svag för popcorn och skulle lätt kunna äta det varje dag. Kom jag upp i 29 saker?
