Dag 9

En sak jag skulle vilja vänja mig av med ... och som jag har försökt med i många år är att jag är expert på att lägga saker lite var som helst och sedan inte hitta dem. Oftast är det harmlösa saker som min hårborste, ett gummiband som jag ska ha att sätta upp håret med, en bok som jag läser osv. Men det kan hända att jag förlägger mina nycklar, min plånbok, min bankdosa, min telefon som i de lägena alltid är på ljudlös ... Jag har dock lärt mig att gå tillbaka i huvudet för när jag använt de sakerna senast och då hittar jag dem oftast, men det löser ju inte problemet med att jag förlägger saker.

Dag 8

Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare ... Det är svårt det där med författare, vem räknas som författare idag? Personligen tycker jag inte att det bara är att ge ut en bok, att skriva böcker så som Blondinbella har gjort räknas inte riktigt heller som författarskap. Inte i mina ögon i alla fall. En författare, tycker jag, är en person som skriver en berättelse, en roman om en eller flera personer och som gör att jag kan fly in i en annan värld. En biografi räknas inte heller riktigt. Hjälp! Nu känner jag att jag hamnar på djupt vatten. Jag struntar helt enkelt i vad som jag anser vara en författare och berättar bara vem jag i så fall skulle hångla med om jag verkligen var tvungen och då blir det Fredrik Backman. För tillfället ständigt aktuell känns det som och jag tror att han skulle förstå varför vi var tvungna att hångla med varandra oavsett hur mycket han älskar sin fru Neda och sina barn. Han verkar vara lite lagom galen, har pluggat religionsvetenskap och är skåning så jag kan på något vis alltid förstå vad han menar när han skriver om hur det är att vara skåning utanför Skåne. Att vara skåning i exil liksom.

Bild lånad här.

Dag 7

Kolla! Här är en bild där jag oftast sitter och bloggar!

I soffan, framför tv:n. Som ni ser är tv.n igång och just nu visas reprisen av Drömmen om Sotji. En inte alltför välgjord eller informerande dokumentär, men det är som det är. Kul att konståkningen fick uppmärksamhet i alla fall. Vilket i sin tur är ganska tragiskt att jag säger detta. 

Varje år görs samma reportage och artiklar om konståkningens olika tävlingar, vilka som varit på tävling, diverse uppvisningar etc. Jag skulle önska att det var ett kontinuerligt intresse för konståkning i media ungefär som det är i fotboll. Per Adler, tidigare generalsekreterare i Svenska Konståkningsförbundet, genomförde en omfattande undersökning  om hur stort intresset var för konståkning och till och med i Sverige var det väldigt stort. Men det är väl som det oftast är, sportjournalister har sina säkra kort att rapportera om, kunskapen om konståkning är bristfällig och därför blir det floskler på floskler i varenda artikel. Självklart är detta något jag försöker göra något åt och blir jag intervjuad svarar jag inte på de frågor som faktiskt är onödiga exempelvis "är det inte kallt i ishallen?". Hur ofta får en ishockeytränare den frågan? Och jo, självklart är det kallt, min arbetsplats är till stor del en ishall ...
Är ni intresserade av undersökningen så kan jag tyvärr inte hitta den för tillfället. Men Per Adler har skrivit en krönika om det här och lite information får man om intresset (1,8 miljoner tittare på varje mästerskap som sänds på tv i Sverige).

Dag 6

Hepp! Dagens boktips!

Dagarna innan Jonas och jag skulle åka till Mexiko i januari 2011, gick jag in på Söderslätts bok och papper i Trelleborg och blev rekommenderad En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie. Man följer tvillingsystrarna Olanna och Kaninie och deras livsöden under kriget i Nigeria mellan 1967 och 1970. Det är lika mycket en politisk roman där man får ta del av båda sidor i konflikten som en roman som skildrar två lika, men samtidigt så olika livsval och livsöden. 

Nu var det ett par år sedan jag läste boken, men jag minns vilket intryck den gjorde på mig då. Jag har även läst Lila hibiskus av samma författarinna och Adichie är lite av en favoritförfattare för mig för tillfället. Tyvärr har jag inte lyckats hitta fler utgivna böcker, men varje gång jag är på resa går jag in på Pocket shop och letar, samma sak när jag kommer in i en vanlig bokhandel. Inte ännu alltså, men jag hoppas innerligt att fler böcker publiceras.

Bild lånad här.

Dag 5

Det bästa snackset är ju som vi alla vet ... Popcorn! I alla fall om jag får bestämma. Jag har inga speciella preferenser för hur de ska vara, jag äter dem i alla fall. 

Under en period i gymnasiet köpte mina kompisar och jag vad vi kallade "snusk-popcorn". För den som inte vet vad "snusk-popcorn" är så är det helt enkelt popcorn med ostsmak. För många kanske det låter vidrigt och det tyckte vi också, men åt dem gjorde vi. Jag antar att vi kallade dem för "snusk-popcorn" för att på något vis distansera oss från dem, att vi nästan skämdes för att äta dem. Popcorn med ostsmak smakar ungefär som ostbågar fast lite fluffigare och knaprigare och fastnar inte i tänderna på samma sätt. Biopopcorn ligger dock i en klass för sig i godhet, men jag gissar att det är mer hela upplevelsen att man går på bio som gör dem så goda. 

När jag var på språkresa i Brighton fick jag nöjet att testa andra biopopcorn och då blev det med chokladsmak. Dem kunde man inte äta särskilt många av då det blev för sliskigt. Jag har dock för mig att Marabou för 1-2 år sedan släppte en ny sorts snacks som var just chokladöverdragna popcorn. Jag testade dem så klart och de fick ätas med andakt, 20 kr för en minipåse med popcorn var lite väl mycket pengar för min smak, men goda är de i alla fall. Nu känner jag mig nödgad att ta mig till köket och poppa en påse och det är ju ändå lill-lördag idag så jag borde få för Jonas ..

Snuskpopcorn - bild lånad här.

Chokladöverdragna popcorn, kort och kallat snacks - bild lånad här.

Dag 4

Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum!

Bilden togs ikväll och jag tycker att det syns att Jonas och jag har bott i Dalarna tidigare (kudde med dalahästar på i soffan). Det finns fler saker med dalahästar i vårt hem så kan gissa att vi är med och upprätthåller statistiken med att i alla Sveriges hushåll finns det i snitt tre dalahästar. 

Vi flyttade till Sandviken i somras och i höstas upptäckte vi att det var väldigt kallt på golven på nedervåningen, så mattan under soffbordet är köpt på Rusta. 

Rummet är lite typiskt Jonas och mig, mysigt och ombonat. I början avskydde vi de röda fönsterna, men i julas förlikade vi oss med dem och nu tycker vi till och med att det är riktigt mysigt. Fårskinnet på golvet är en gåva från en åkare jag tränade för ca två år sedan. Kandelabrarna är från Jonas föräldrar och katten, ja honom har jag köpt. 

I detta vardagsrum, som är kombinerat med matrum, äter vi alltid middag i. Ska vi läsa eller spela spel så sitter vi i soffan i detta rum. TV:n har vi på ovanvåningen och jag måste säga att det är underbart att ha ett rum med en soffa och fåtölj där inte tv:n blir i fokus. Dock tittar vi på ny soffa och vi har hittat en på Mio. Men då måste vi först lägga ut denna soffa till försäljning på Blocket så att vi kan bli av med den. Vi har inget släp och det känns bättre att någon köper vår soffa och kommer och hämtar den själv, så kan vi i vår tur ha hemkörning från Mio.

Vill ni veta mer så fråga =)

Dag 3

Något jag skulle vilja lära mig. Att jonglera ordentligt. Förra året gick jag en fortbildning som tränare under två helger i maj och juni. Mellan de två helgerna fick vi i uppdrag att lära oss jonglera och saken var den att jag köpte jongleringsbollar, okej det var mer mjuka tennisbollar, och övade varje dag i ca en vecka och jag lärde mig hyfsat. Men eftersom jag även var tvungen att läsa kurslitteraturen etc så glömdes jonglerbollarna bort. Jag har för planer att under året ska jag verkligen se till att lära mig så det blir väl ett till nyårslöfte. Nu gäller det bara att jag hittar de tre bollarna igen, jag vet var två är ...

Bild lånad här.