Nu är jag i Pildammsparken och tränar mina åkare. Är hemma igen om en halvtimme =)
Det fungerade att göra förprogrammerade inlägg. Får kanske se till att alltid ha några på lager så kan man hålla liv i bloggen lättare =) Kom hem från träningen med mina åkare för ca en halvtimme sedan. Det var bara styrkeövningar idag och har de jobbat ordentligt på träningen bör det kännas imorgon eller om ett par dagar. Träningen avslutades med ett varv runt dammen (1,5 km). Det lönade sig att säga åt åkarna att jag förväntade mig bra tider idag på max 7,5 minuter. En kom in på 6,57 resterande inom 7,5 och 8,5 minut. Helt okej tider men de kan pressa sig ännu mer tror jag.
Ha en skön kväll!
tisdag 2 juni 2009
Ny mall
Som ni kanske ser har jag bytt min mall för bloggen. Gillar den skarpt, men jag vill ha mer rosa i den, inte för mycket men lite till hade varit trevligt. Får se vad vi kan göra åt det rosa. Sen vill jag göra en ny header. Inte för att jag inte gillar den jag har men det hade varit skoj att ha lite olika bilder med på den istället för som jag har och hela tiden har haft endast en bild.
The Picture of Dorian Gray av Oscar Wilde
Jonas har hur länge som helst tjatat på mig om att jag var tvungen att läsa The Importance of being Earnest av Oscar Wilde. Efter mycket om och men bestämde jag mig för att läsa den någon vecka efter att jag haft ett klassikertema på min praktikskola. The Importance of being Earnsest gick fort att läsa så jag fortsatte botanisera bokhyllan och fann The Picture of Dorian Gray, också av Oscar Wilde. Det är väl lite så att har man läst litteraturvetenskap ska man ha läst vissa böcker av de stora klassiska författarna och Oscar Wilde är väl just en sådan man ska ha läst. I vilket fall som helst började jag att läsa Dorian Gray en dag då det var soligt ute, helt perfekt väder för att sitta på balkongen med en god bok. Dorian Gray är en roman där man snabbt kommer in i handlingen och även om jag läste den på engelska så var den relativt lätt. Det ska dock erkännas att jag satt med en engelsk ordbok intill, men ordboken var på engelska så jag kände mig superduktig.
Dorian Gray är en ung man i England som har ett exceptionellt vackert yttre. Hans vän, Basil, målar en dag av honom och när Dorian får se sitt porträtt blir han avundsjuk på sitt porträtt som för alltid kommer att se ut som han själv gör för tillfället. Han inser också att ens utseende är någonting förgängligt som inte kommer att vara för evigt. Dorian utropar då en önskan om att han själv alltid ska förbli vacker och att det istället är hans porträtt som ska åldras i hans ställe. Dorian fortsätter att leva lyxliv och hans synder och åldrande speglas i porträttet hans vän målade.
I början av romanen föll jag för Dorian Gray. Han var ju både god och vacker, lite lätt egenkär men det är väl de flesta unga människor? Dorian har en charm som man lätt faller för, Oscar Wilde visste vad han gjorde när han skrev romanen. Under romanens gång är det svårt att inte tycka synd om Dorian när det visar sig att det faktiskt är hans porträtt som åldras och inte han själv. Oavsett hur ond Dorian blir under handlingens gång så är man ändå så förtjust i honom att man bortser från hans brister. Det är precis som att man inte märker av dem, ungefär som Dorians porträttmålare. Han vill inte heller se hur Dorian egentligen är som person utan han vidhåller sin kärlek till honom som vän. Att jag fortsätter att vara förtjust i Dorian kan bero på att man inte får veta exakt vilka onda handlingar han utför. Wilde låter det Dorian gör vara subtilt och man får endast veta hans handlingar via rykten från andra personer i romanen, som läsare skulle man inte få veta allt om sin vän Dorian Gray. På så vis blir Dorian som en verklig vän för en själv och man tror inte på de rykten man hör om honom. Det är ett verkligt intressant grepp och långt efter att jag läst ut romanen funderade jag över Dorians öde. Det skulle nog vara underbart och man hade säkerligen kunnat njuta av livet och allt vad det innebär att uppfattas som ung av sin omgivning. Däremot funderar jag på den komplexitet det blir om man har en partner som åldras, om man skaffar barn och vad som händer med dem när de upptäcker att föräldern ständigt är ung. Nu är ju Dorian ungkarl så det är väl inget större problem för honom, bortsett från de rykten som dock når hans öron, att han sålt sin själ till djävulen för att behålla sin ungdom. Dock slår han ifrån sig som ett barn när han möts av kritik eller undringar från sina vänner. Man får aldrig riktigt veta hur det kommer sig att Dorians desperata önskan går i uppfyllelse. Å andra sidan finns det ett engelskt uttryck ”be careful what you wish for”. Man ska nog vara försiktig med sina önskningar, det är inte helt problemfritt om de slår in.
Romanen är rappt skriven och alldeles lagom lång. Man hinner inte tröttna på berättelsen innan den får sin upplösning. Wildes subtila rykten om vad Dorian Gray gör är ett skickligt berättardrag. Att inte få läsa svart på vitt om Dorians handlingar utan endast läsa rykten om honom gör att man hela tiden har Dorian vid sitt hjärta och man vill inte tro på lösa rykten, precis som man skulle göra i verkliga livet om det gällde en verklig vän. Handlingen drivs ofta framåt i dialogform där personerna antingen berättar något som hänt eller att det händer saker under tiden dialogerna pågår. Vissa partier av boken är snarare monologer där man känner att Wilde får uttrycka sina åsikter, dock genom en av personerna i romanen, främst Dorians andre vän Harry. Jag ansåg inte att romanen någon gång blev långrandig, inte ens de långa monologerna av Harry.
Sammanfattningsvis är The Picture of Dorian Gray en tragisk historia om en ung man som inte vet bättre än att önska sig barnsliga saker som slår in. Dorians dekadenta leverne och psyksjuka drag slår till slut tillbaka på honom själv.
Dorian Gray är en ung man i England som har ett exceptionellt vackert yttre. Hans vän, Basil, målar en dag av honom och när Dorian får se sitt porträtt blir han avundsjuk på sitt porträtt som för alltid kommer att se ut som han själv gör för tillfället. Han inser också att ens utseende är någonting förgängligt som inte kommer att vara för evigt. Dorian utropar då en önskan om att han själv alltid ska förbli vacker och att det istället är hans porträtt som ska åldras i hans ställe. Dorian fortsätter att leva lyxliv och hans synder och åldrande speglas i porträttet hans vän målade.
I början av romanen föll jag för Dorian Gray. Han var ju både god och vacker, lite lätt egenkär men det är väl de flesta unga människor? Dorian har en charm som man lätt faller för, Oscar Wilde visste vad han gjorde när han skrev romanen. Under romanens gång är det svårt att inte tycka synd om Dorian när det visar sig att det faktiskt är hans porträtt som åldras och inte han själv. Oavsett hur ond Dorian blir under handlingens gång så är man ändå så förtjust i honom att man bortser från hans brister. Det är precis som att man inte märker av dem, ungefär som Dorians porträttmålare. Han vill inte heller se hur Dorian egentligen är som person utan han vidhåller sin kärlek till honom som vän. Att jag fortsätter att vara förtjust i Dorian kan bero på att man inte får veta exakt vilka onda handlingar han utför. Wilde låter det Dorian gör vara subtilt och man får endast veta hans handlingar via rykten från andra personer i romanen, som läsare skulle man inte få veta allt om sin vän Dorian Gray. På så vis blir Dorian som en verklig vän för en själv och man tror inte på de rykten man hör om honom. Det är ett verkligt intressant grepp och långt efter att jag läst ut romanen funderade jag över Dorians öde. Det skulle nog vara underbart och man hade säkerligen kunnat njuta av livet och allt vad det innebär att uppfattas som ung av sin omgivning. Däremot funderar jag på den komplexitet det blir om man har en partner som åldras, om man skaffar barn och vad som händer med dem när de upptäcker att föräldern ständigt är ung. Nu är ju Dorian ungkarl så det är väl inget större problem för honom, bortsett från de rykten som dock når hans öron, att han sålt sin själ till djävulen för att behålla sin ungdom. Dock slår han ifrån sig som ett barn när han möts av kritik eller undringar från sina vänner. Man får aldrig riktigt veta hur det kommer sig att Dorians desperata önskan går i uppfyllelse. Å andra sidan finns det ett engelskt uttryck ”be careful what you wish for”. Man ska nog vara försiktig med sina önskningar, det är inte helt problemfritt om de slår in.
Romanen är rappt skriven och alldeles lagom lång. Man hinner inte tröttna på berättelsen innan den får sin upplösning. Wildes subtila rykten om vad Dorian Gray gör är ett skickligt berättardrag. Att inte få läsa svart på vitt om Dorians handlingar utan endast läsa rykten om honom gör att man hela tiden har Dorian vid sitt hjärta och man vill inte tro på lösa rykten, precis som man skulle göra i verkliga livet om det gällde en verklig vän. Handlingen drivs ofta framåt i dialogform där personerna antingen berättar något som hänt eller att det händer saker under tiden dialogerna pågår. Vissa partier av boken är snarare monologer där man känner att Wilde får uttrycka sina åsikter, dock genom en av personerna i romanen, främst Dorians andre vän Harry. Jag ansåg inte att romanen någon gång blev långrandig, inte ens de långa monologerna av Harry.
Sammanfattningsvis är The Picture of Dorian Gray en tragisk historia om en ung man som inte vet bättre än att önska sig barnsliga saker som slår in. Dorians dekadenta leverne och psyksjuka drag slår till slut tillbaka på honom själv.
Jonas födelsedagsfirande
Jag fick inhandlat mina presenter till Jonas innan han var hemma från skolan igår. Jag köpte ett blomsterlexikon om krukväxter och balkongväxter till honom. Det var ett mycket pedagogiskt upplagt lexikon. På de första sidorna handlade det om hur man planterar växter, hur man ska vattna vissa växter, de svenska namnen med de latinska efter och vice versa... Smidigt som bara den. När man sedan väljer att slå upp en blomma står det hur den ska skötas och på andra sidan finns rubriken "Vad är felet" och hur man löser det. I lexikonet fanns det en hel massa blommor och vi kände att vi får inhandla Moses stentavlor och den vandrande juden. Kristi törnekrans inhandlade jag utan vetskap om vad det var för blomma igår som en del av min present.
Kl. 18.15 (mitt uppe i matlagningen och dukandet) ringde det på dörren (mina föräldrar var tidiga) så då fick Jonas fler presenter, en väska med spade, trädgårdshandskar och annat i som man har när man planterar och en bricka att ha allting på när man planterar så man slipper få jord överallt. Tack Mor och Håkan, nu slipper vi få jord i avloppet =) Efter det anlände Jonas föräldrar och lite senare kom Peter med Annie (Sara var i stallet för ridlektion). Annie var moderiktigt klädd i röd- och vitrandig tröja (precis rätt färger och mönster enligt alla modebloggar jag läser) och ett par vita Espritjeans. För att matcha hela outfiten bar hon röda halksockar och en vit sommarhatt.
Jonas och jag bjöd på grillade färsbiffar (invigning av elgrillen på balkongen med andra ord) och ugnsstekt potatis med klippt gräslök i gräddfil, ruccolasallad, tomater och gurka. Våra paprikor som vi odlat i vårt köksfönster bjöd vi också på. De var riktigt knapriga och goda, trots att de inte var gula! Efter maten bjöd vi på hallonsorbet och mangosorbet med frysta hallon och blåbär på. Supergott!
Efter maten fick Jonas resten av sina presenter. Från Sara, Peter, Annie, Fia och Jesper fick han ett presentkort i en antikaffär på Kärleksgatan i Malmö. Ska bli skoj att gå dit. Av Cecilia och Lennart fick han vårt favoritvin Villa Antinori, en fortsatt prenumeration på "Allt om historia", en sked till sin besticksamling av märket "Gammeldansk", salt- och pepparkar samt en överföring på sitt konto. Vinet får vi avnjuta någon gång i sommar, kanske efter en heldag i antikaffären =)
Tack för en trevlig kväll!!
Kl. 18.15 (mitt uppe i matlagningen och dukandet) ringde det på dörren (mina föräldrar var tidiga) så då fick Jonas fler presenter, en väska med spade, trädgårdshandskar och annat i som man har när man planterar och en bricka att ha allting på när man planterar så man slipper få jord överallt. Tack Mor och Håkan, nu slipper vi få jord i avloppet =) Efter det anlände Jonas föräldrar och lite senare kom Peter med Annie (Sara var i stallet för ridlektion). Annie var moderiktigt klädd i röd- och vitrandig tröja (precis rätt färger och mönster enligt alla modebloggar jag läser) och ett par vita Espritjeans. För att matcha hela outfiten bar hon röda halksockar och en vit sommarhatt.
Jonas och jag bjöd på grillade färsbiffar (invigning av elgrillen på balkongen med andra ord) och ugnsstekt potatis med klippt gräslök i gräddfil, ruccolasallad, tomater och gurka. Våra paprikor som vi odlat i vårt köksfönster bjöd vi också på. De var riktigt knapriga och goda, trots att de inte var gula! Efter maten bjöd vi på hallonsorbet och mangosorbet med frysta hallon och blåbär på. Supergott!
Efter maten fick Jonas resten av sina presenter. Från Sara, Peter, Annie, Fia och Jesper fick han ett presentkort i en antikaffär på Kärleksgatan i Malmö. Ska bli skoj att gå dit. Av Cecilia och Lennart fick han vårt favoritvin Villa Antinori, en fortsatt prenumeration på "Allt om historia", en sked till sin besticksamling av märket "Gammeldansk", salt- och pepparkar samt en överföring på sitt konto. Vinet får vi avnjuta någon gång i sommar, kanske efter en heldag i antikaffären =)
Tack för en trevlig kväll!!
måndag 1 juni 2009
Söndag 31 maj
Igår var det Mors dag. Min mor fick sin present redan i lördags då jag tyckte det var roligare om hon öppnade den hemma än hos mormor på själva Mors dag. Hon fick två små jordgubbstanter som man kan ha på bordet när man dukat till sommarfest. Jättesöta. Tyvärr har jag ingen bild på de små damerna men det kan jag ta en annan dag =)
Igår begav oss vi i alla fall till Svedala för att dricka kaffe och äta tårta hos mormor. Min mormor har en jättemysig trea och Jonas berättade att han inredde den i huvudet med våra grejor. Kul =) Tårtan som mor gjort var i alla fall god, kaffet kan jag inte svara för då Jonas och jag drack Coca Cola.
Här är en av alla bilder jag tog när vi var nere vid stranden i lördags. Om man tittar på horisonten ser man att den inte är alldeles vågrät. När jag upptäckte det som liten bestämde jag mig för att det var ett bevis för att jorden faktiskt är rund!
Igår begav oss vi i alla fall till Svedala för att dricka kaffe och äta tårta hos mormor. Min mormor har en jättemysig trea och Jonas berättade att han inredde den i huvudet med våra grejor. Kul =) Tårtan som mor gjort var i alla fall god, kaffet kan jag inte svara för då Jonas och jag drack Coca Cola.
Här är en av alla bilder jag tog när vi var nere vid stranden i lördags. Om man tittar på horisonten ser man att den inte är alldeles vågrät. När jag upptäckte det som liten bestämde jag mig för att det var ett bevis för att jorden faktiskt är rund!
Lördag 30 maj
I lördags var vi nere i Trelleborg och firade min mors födelsedag. Som jag berättade tidigare i veckan var Håkan och jag iväg och köpte ett silverpäronträd till mor. Det är planterat i kruka nu och placerat utanför huset.
Jag tog en bild på en av min mors orkidéer som hon fick i påskas av sin bror. Hon lyckas alltid med dessa blommor. De ska tydligen inte vara så svårskötta, endast ett snapsglas med vatten en gång i veckan. Borde väl till och med jag klara av =)
Endast två av mina kusiner (Jenny och Kenneth) som var med och firade min mor idag. Så efter maten gick vi ner en runda till havet. Jag hade kameran med mig och tog ett par bilder. Efter att Jenny, Jonas och Kenneth tröttnat på att kasta mackor i sjön hittade Kenneth och jag strandfynd. Jenny var nyfiken på spindeln Kenneth hittade. Innan jag gick tillbaka till huset, blåser ju nere vid vattnet, diskuterade Jenny och Jonas världsproblemen.
Tog en bild i motljus, blev riktigt bra tyckte jag.
Jag tog en bild på en av min mors orkidéer som hon fick i påskas av sin bror. Hon lyckas alltid med dessa blommor. De ska tydligen inte vara så svårskötta, endast ett snapsglas med vatten en gång i veckan. Borde väl till och med jag klara av =)
Endast två av mina kusiner (Jenny och Kenneth) som var med och firade min mor idag. Så efter maten gick vi ner en runda till havet. Jag hade kameran med mig och tog ett par bilder. Efter att Jenny, Jonas och Kenneth tröttnat på att kasta mackor i sjön hittade Kenneth och jag strandfynd. Jenny var nyfiken på spindeln Kenneth hittade. Innan jag gick tillbaka till huset, blåser ju nere vid vattnet, diskuterade Jenny och Jonas världsproblemen.
Tog en bild i motljus, blev riktigt bra tyckte jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)