Jonas har hur länge som helst tjatat på mig om att jag var tvungen att läsa The Importance of being Earnest av Oscar Wilde. Efter mycket om och men bestämde jag mig för att läsa den någon vecka efter att jag haft ett klassikertema på min praktikskola. The Importance of being Earnsest gick fort att läsa så jag fortsatte botanisera bokhyllan och fann The Picture of Dorian Gray, också av Oscar Wilde. Det är väl lite så att har man läst litteraturvetenskap ska man ha läst vissa böcker av de stora klassiska författarna och Oscar Wilde är väl just en sådan man ska ha läst. I vilket fall som helst började jag att läsa Dorian Gray en dag då det var soligt ute, helt perfekt väder för att sitta på balkongen med en god bok. Dorian Gray är en roman där man snabbt kommer in i handlingen och även om jag läste den på engelska så var den relativt lätt. Det ska dock erkännas att jag satt med en engelsk ordbok intill, men ordboken var på engelska så jag kände mig superduktig.
Dorian Gray är en ung man i England som har ett exceptionellt vackert yttre. Hans vän, Basil, målar en dag av honom och när Dorian får se sitt porträtt blir han avundsjuk på sitt porträtt som för alltid kommer att se ut som han själv gör för tillfället. Han inser också att ens utseende är någonting förgängligt som inte kommer att vara för evigt. Dorian utropar då en önskan om att han själv alltid ska förbli vacker och att det istället är hans porträtt som ska åldras i hans ställe. Dorian fortsätter att leva lyxliv och hans synder och åldrande speglas i porträttet hans vän målade.
I början av romanen föll jag för Dorian Gray. Han var ju både god och vacker, lite lätt egenkär men det är väl de flesta unga människor? Dorian har en charm som man lätt faller för, Oscar Wilde visste vad han gjorde när han skrev romanen. Under romanens gång är det svårt att inte tycka synd om Dorian när det visar sig att det faktiskt är hans porträtt som åldras och inte han själv. Oavsett hur ond Dorian blir under handlingens gång så är man ändå så förtjust i honom att man bortser från hans brister. Det är precis som att man inte märker av dem, ungefär som Dorians porträttmålare. Han vill inte heller se hur Dorian egentligen är som person utan han vidhåller sin kärlek till honom som vän. Att jag fortsätter att vara förtjust i Dorian kan bero på att man inte får veta exakt vilka onda handlingar han utför. Wilde låter det Dorian gör vara subtilt och man får endast veta hans handlingar via rykten från andra personer i romanen, som läsare skulle man inte få veta allt om sin vän Dorian Gray. På så vis blir Dorian som en verklig vän för en själv och man tror inte på de rykten man hör om honom. Det är ett verkligt intressant grepp och långt efter att jag läst ut romanen funderade jag över Dorians öde. Det skulle nog vara underbart och man hade säkerligen kunnat njuta av livet och allt vad det innebär att uppfattas som ung av sin omgivning. Däremot funderar jag på den komplexitet det blir om man har en partner som åldras, om man skaffar barn och vad som händer med dem när de upptäcker att föräldern ständigt är ung. Nu är ju Dorian ungkarl så det är väl inget större problem för honom, bortsett från de rykten som dock når hans öron, att han sålt sin själ till djävulen för att behålla sin ungdom. Dock slår han ifrån sig som ett barn när han möts av kritik eller undringar från sina vänner. Man får aldrig riktigt veta hur det kommer sig att Dorians desperata önskan går i uppfyllelse. Å andra sidan finns det ett engelskt uttryck ”be careful what you wish for”. Man ska nog vara försiktig med sina önskningar, det är inte helt problemfritt om de slår in.
Romanen är rappt skriven och alldeles lagom lång. Man hinner inte tröttna på berättelsen innan den får sin upplösning. Wildes subtila rykten om vad Dorian Gray gör är ett skickligt berättardrag. Att inte få läsa svart på vitt om Dorians handlingar utan endast läsa rykten om honom gör att man hela tiden har Dorian vid sitt hjärta och man vill inte tro på lösa rykten, precis som man skulle göra i verkliga livet om det gällde en verklig vän. Handlingen drivs ofta framåt i dialogform där personerna antingen berättar något som hänt eller att det händer saker under tiden dialogerna pågår. Vissa partier av boken är snarare monologer där man känner att Wilde får uttrycka sina åsikter, dock genom en av personerna i romanen, främst Dorians andre vän Harry. Jag ansåg inte att romanen någon gång blev långrandig, inte ens de långa monologerna av Harry.
Sammanfattningsvis är The Picture of Dorian Gray en tragisk historia om en ung man som inte vet bättre än att önska sig barnsliga saker som slår in. Dorians dekadenta leverne och psyksjuka drag slår till slut tillbaka på honom själv.
Dorian Gray är en ung man i England som har ett exceptionellt vackert yttre. Hans vän, Basil, målar en dag av honom och när Dorian får se sitt porträtt blir han avundsjuk på sitt porträtt som för alltid kommer att se ut som han själv gör för tillfället. Han inser också att ens utseende är någonting förgängligt som inte kommer att vara för evigt. Dorian utropar då en önskan om att han själv alltid ska förbli vacker och att det istället är hans porträtt som ska åldras i hans ställe. Dorian fortsätter att leva lyxliv och hans synder och åldrande speglas i porträttet hans vän målade.
I början av romanen föll jag för Dorian Gray. Han var ju både god och vacker, lite lätt egenkär men det är väl de flesta unga människor? Dorian har en charm som man lätt faller för, Oscar Wilde visste vad han gjorde när han skrev romanen. Under romanens gång är det svårt att inte tycka synd om Dorian när det visar sig att det faktiskt är hans porträtt som åldras och inte han själv. Oavsett hur ond Dorian blir under handlingens gång så är man ändå så förtjust i honom att man bortser från hans brister. Det är precis som att man inte märker av dem, ungefär som Dorians porträttmålare. Han vill inte heller se hur Dorian egentligen är som person utan han vidhåller sin kärlek till honom som vän. Att jag fortsätter att vara förtjust i Dorian kan bero på att man inte får veta exakt vilka onda handlingar han utför. Wilde låter det Dorian gör vara subtilt och man får endast veta hans handlingar via rykten från andra personer i romanen, som läsare skulle man inte få veta allt om sin vän Dorian Gray. På så vis blir Dorian som en verklig vän för en själv och man tror inte på de rykten man hör om honom. Det är ett verkligt intressant grepp och långt efter att jag läst ut romanen funderade jag över Dorians öde. Det skulle nog vara underbart och man hade säkerligen kunnat njuta av livet och allt vad det innebär att uppfattas som ung av sin omgivning. Däremot funderar jag på den komplexitet det blir om man har en partner som åldras, om man skaffar barn och vad som händer med dem när de upptäcker att föräldern ständigt är ung. Nu är ju Dorian ungkarl så det är väl inget större problem för honom, bortsett från de rykten som dock når hans öron, att han sålt sin själ till djävulen för att behålla sin ungdom. Dock slår han ifrån sig som ett barn när han möts av kritik eller undringar från sina vänner. Man får aldrig riktigt veta hur det kommer sig att Dorians desperata önskan går i uppfyllelse. Å andra sidan finns det ett engelskt uttryck ”be careful what you wish for”. Man ska nog vara försiktig med sina önskningar, det är inte helt problemfritt om de slår in.
Romanen är rappt skriven och alldeles lagom lång. Man hinner inte tröttna på berättelsen innan den får sin upplösning. Wildes subtila rykten om vad Dorian Gray gör är ett skickligt berättardrag. Att inte få läsa svart på vitt om Dorians handlingar utan endast läsa rykten om honom gör att man hela tiden har Dorian vid sitt hjärta och man vill inte tro på lösa rykten, precis som man skulle göra i verkliga livet om det gällde en verklig vän. Handlingen drivs ofta framåt i dialogform där personerna antingen berättar något som hänt eller att det händer saker under tiden dialogerna pågår. Vissa partier av boken är snarare monologer där man känner att Wilde får uttrycka sina åsikter, dock genom en av personerna i romanen, främst Dorians andre vän Harry. Jag ansåg inte att romanen någon gång blev långrandig, inte ens de långa monologerna av Harry.
Sammanfattningsvis är The Picture of Dorian Gray en tragisk historia om en ung man som inte vet bättre än att önska sig barnsliga saker som slår in. Dorians dekadenta leverne och psyksjuka drag slår till slut tillbaka på honom själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar