David Bodanis (E=mc2) är tillbaka i populärvetenskapens tjänst när han i Emilie och Voltaire - upplysningens stora kärlekshistoria berättar en kärlekshistoria som är evig. I förordet till romanen får vi läsa om hur Bodanis forskat bland Voltaires och Emilie du Chatelets brevkorrespondens mellan varandra och andra människor i 1700-talets Europa.
Voltaire behöver väl knappast någon närmre presentation men Emilie du Chatelet är nog ny för de flesta av oss. I 1700-talets Europa uppmuntrades inte flickor till att studera och i synnerhet inte kvinnor. Emilie är däremot annorlunda. Sedan barnsben har hennes far köpt hem böcker om astrologi, forskning, ja allt som Emilie kunde tänkas vara intresserad av och uppmuntrat hennes studier. Tyvärr sinar faderns kassa och när Emilie är i giftasålder inser hon att hon måste finna en man som kommer att tillåta henne att studera då det ligger henne så varmt om hjärtat. Varför ägna sig åt salongsliv och att föda barn när man kan studera och forska? Emilie gifter sig med och träffar efter ett par år Voltaire och de blir själsfränder. Tillsammans rustar de upp och inreder ett gammalt slott i Frankrikes utkanter, Cirey, och börjar bedriva forskning. Voltaire och Emilie tar sig an Newtons teorier och Emilie översätter dem till franska. Tyvärr är det inte populärt med kvinnliga forskare men Emilie lyckas ändå få ett visst erkännande då hon korresponderar med tidens vetenskapsmän och hennes forskning kommer att få betydelse för framtida forskare, bl.a. Einstein. Det är dock kärleken mellan Emilie och Voltaire som är det väsentliga i romanen. Deras kärlekshistoria präglas av uppbrott, trolöshet och flykt över hela Frankrike men deras kärlek till varandra är evig och de återkommer alltid till varandra. Bodanis skildrar Voltaires och Emilies liv tillsammans på ett färgstarkt vis och det känns fantastiskt att som läsare få en inblick i två så pass stora personligheter från upplysningens Europa. Han lyckas fånga deras olika personligheter på pränt och man känner sig privilegierad att få lära känna dem båda.
Det är intressant att följa de båda upplysningsmänniskorna men när det kommer till kritan kan man inte låta bli att tycka att de är som två tonåringar. Å andra sidan, hur rationell är kärleken och hur ofta handlar man logiskt när man är förälskad. Det roliga är att Emilie och Voltaire lyckas hålla liv i förälskelsen, hur ska man annars förklara deras ständiga utbrott och försonande? Läs romanen, överraskas över de tvära kasten men framför allt njut av denna kärlekshistoria.
Voltaire behöver väl knappast någon närmre presentation men Emilie du Chatelet är nog ny för de flesta av oss. I 1700-talets Europa uppmuntrades inte flickor till att studera och i synnerhet inte kvinnor. Emilie är däremot annorlunda. Sedan barnsben har hennes far köpt hem böcker om astrologi, forskning, ja allt som Emilie kunde tänkas vara intresserad av och uppmuntrat hennes studier. Tyvärr sinar faderns kassa och när Emilie är i giftasålder inser hon att hon måste finna en man som kommer att tillåta henne att studera då det ligger henne så varmt om hjärtat. Varför ägna sig åt salongsliv och att föda barn när man kan studera och forska? Emilie gifter sig med och träffar efter ett par år Voltaire och de blir själsfränder. Tillsammans rustar de upp och inreder ett gammalt slott i Frankrikes utkanter, Cirey, och börjar bedriva forskning. Voltaire och Emilie tar sig an Newtons teorier och Emilie översätter dem till franska. Tyvärr är det inte populärt med kvinnliga forskare men Emilie lyckas ändå få ett visst erkännande då hon korresponderar med tidens vetenskapsmän och hennes forskning kommer att få betydelse för framtida forskare, bl.a. Einstein. Det är dock kärleken mellan Emilie och Voltaire som är det väsentliga i romanen. Deras kärlekshistoria präglas av uppbrott, trolöshet och flykt över hela Frankrike men deras kärlek till varandra är evig och de återkommer alltid till varandra. Bodanis skildrar Voltaires och Emilies liv tillsammans på ett färgstarkt vis och det känns fantastiskt att som läsare få en inblick i två så pass stora personligheter från upplysningens Europa. Han lyckas fånga deras olika personligheter på pränt och man känner sig privilegierad att få lära känna dem båda.
Det är intressant att följa de båda upplysningsmänniskorna men när det kommer till kritan kan man inte låta bli att tycka att de är som två tonåringar. Å andra sidan, hur rationell är kärleken och hur ofta handlar man logiskt när man är förälskad. Det roliga är att Emilie och Voltaire lyckas hålla liv i förälskelsen, hur ska man annars förklara deras ständiga utbrott och försonande? Läs romanen, överraskas över de tvära kasten men framför allt njut av denna kärlekshistoria.
Bild från Bokus.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar