Jag har nog aldrig blivit så förolämpad som jag blev idag när jag var i Kirsebergs ishall och undervisade en skolklass i skridskoåkandets ädla konst! Lärarinnan, en kvinna i 50-årsåldern, frågade mig var jag kom ifrån eftersom jag bröt när jag ropade på barnen. Jag bara stirrade på henne och då fortsatte hon med att jag kanske kom från Ukraina. Jag svarade att jag kom från Trelleborg. Genuin skånska, kanske inte alltid vacker, men dock genuin. Hur är det möjligt att hon tror att jag kommer från Ukraina? Trelleborg är förvisso "porten mot kontinenten" men ändå.
Jag har fått höra mycket om min dialekt och jag blir inte förnärmad när invandrarungdomar inte hör att jag är skåning eller när folk som inte är skåningar har svårt att höra vad jag säger. Men att en infödd svensk, hon kom från stockholmstrakten, inte kan höra skillnad på skånsk dialekt och när någon bryter på ett öststatsspråk då börjar man undra.
Jag har lite svårt att släppa detta faktum att jag bryter på ett öststatsspråk så om jag inte uppdaterar mer idag beror det på att jag sitter alldeles stum resten av eftermiddagen/kvällen. Eller det gör jag inte, jag ska svära över deklarationen ikväll. Ute i god tid med deklarationen för en gångs skull =)
Jag skrattar :-) Hon måste ha haft nån idé om att många duktiga som håller på med konståkning har kopplingar till östeuropa... men jag hade aldrig tagit miste på din trevliga, genuina skånska!!
SvaraRadera